*7 Lova Herren, sol och måne

1. Lova Herren, sol och måne,

alla stjärnor som han tänt...

Text: Anders Frostenson 1958 efter Psalt. 148 (52 år)

Musik: Lennart Wenström-Lekare 1958 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en psalm som slog igenom via "barnpsalmboken" Kyrkovisor 1960. Men precis som när Betty Ehrenborg-Posse skrev "Så älskade Gud" eller Lina Sandell skrev "Jesus för världen" för olika söndagsskolsångböcker, har det visat sej att psalmer skrivna för barn ofta uppskattas minst lika mycket av vuxna.

Psalmen har - liksom sin förlaga i Psaltaren (psalm 148) - en tydlig lovsångskaraktär, förstärkt av Wenström-Lekares enkla, glada melodi. Ändå är den egentligen mer en uppmaning att lova Herren än en direkt lovsång, och som sådan har den ofta sjungits vid gudstjänsters inledning, för att liksom anslå tonen inför fortsättningen. Konkretionen är härlig och ordmusiken tydlig: "Lova Herren, berg och höjder, bäck och källa, fors och flod."

Kanske gjorde det mer uttalade barnperspektivet i Kyrkovisor (urspr "Kyrkovisor för barn") att sista strofen lät annorlunda där (jfr Norsk Salmeboks version nedan): "Lova Herren i hans kyrka, / sången stiger ljus och klar. / Barn i alla länder tackar / Gud för allt han skapat har." Nu låter den så här istället: "Lova Herren i hans kyrka, / han som mitt ibland oss bor. / Allt han ger oss. Han skall skapa / nya himlar, en ny jord."

30 Gud är trofast

1. Gud är trofast! Så ljöd sången
bland Guds folk i forna dar.
Samma sång från tid förgången
tonar ännu lika klar...


Text och musik: Allan Törnberg 1951 (44 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Pingstpastor Törnbergs sång om Guds trofasthet har många anknytningspunkter i Bibeln, t.ex. Psaltaren 100, men John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) tror att Törnberg främst haft en sång med samma namn av göteborgsprästen Peter Lundén i tankarna. Det är kanske inte så säkert, men däremot kan han mycket väl ha inspirerats av den, medvetet eller omedvetet.

Precis som i Lundéns sång upprepas inledningsorden "Gud är trofast" hela nio gånger (om än Törnbergs sång har en strof extra), ja, Törnberg betonar verkligen: "sjung det om och om igen!" Även avslutningsraderna påminner ju starkt om varandra - vi ska inte bara påminna oss Guds trofasthet och upprepa de orden här, utan vi ska sjunga det "i all evighet!"

Törnbergs text kan som sagt inte publiceras här än, men Lundéns går bra:

Gud är trofast, vare det din borgen
för var dag och stund som än går in.
Gud är trofast under glädjen, sorgen
du får vara hans och han är din.
Gud är trofast, han skall undanrödja
alla nät och snaror för din fot.
Gud är trofast, han skall styrka, stödja
och dig rädda undan stormens hot.

Gud är trofast, alla otrosdimmor
skall han lyfta, skingra, jaga bort.
Gud är trofast, nådens ljusa strimmor
genombryter molnen inom kort.
Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lyses upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid,
Gud är trofast, sjung i evighet!

54 Vinden ser vi inte

Alt. koral (OBS finns inte i psalmboken!):



1. Vinden ser vi inte,
men dess röst vi hör...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år), 1973

Musik: Erhard Wikfeldt 1958 (46 år), alt. Carl-Bertil Agnestig

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

En psalm om Guds helige Ande, inspirerad både av hebreiskans ordlikhet mellan "Ande" och "vind" men också av Jesus´ uttryckliga jämförelser mellan vinden och Anden (eg. den som är född av Anden) i Johannesevangeliet kapitel 3. Psalmen publicerades som så många andra Frostenson-psalmer första gången i Kyrkovisor för barn 1960.

Psalmen finns med i andaktsstigen ovanför turistanläggningen vid Höga kusten-brons norra ände.

66 En såningsman går där

1. En såningsman går där i regn och i sol.

Den säd som han sår...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år), 1984

Musik: Karl-Olof Robertson 1976 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

En typisk Frostenson-sång från Kyrkovisor för barn (1960), även om den nu har fått en annan melodi än första gången den publicerades. Sången bygger på Jesus liknelse om såningsmannen i Matteus 13 (jfr Betty Ehrenborg-Posses sång Jag var den trampade vägen).

Psalmen är i stort sett ett rent återberättande av evangeliet, ungefär som avdelningen Psalmer över åtskilliga Söndags-Evangelier i 1695 års psalmbok. Men intressant nog för oss psalmintresserade nämner Frostenson i sista strofen även det sjungna ordet, "psalmen vi sjunger", som en sådd han ber ska få ge skörd i våra liv.

156 De trodde att Jesus var borta

1. De trodde att Jesus var borta,

de trodde att Jesus var död...

Text: Anders Frostenson 1957 (51 år)

Musik: Gunnar Thyrestam 1957 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Ja, nu är väl visserligen frågan om lärjungarna fortfarande trodde att Jesus var död. De hade ju mött honom flera gånger i Jerusalem efter hans uppståndelse. Kanske borde man hellre sjunga: "De trodde att Jesus var borta / om än inte nu längre död." I varje fall skulle det stämma bättre med evangeliets framställning av saken. Frågan var inte om Jesus levde, utan vart han hade tagit vägen.

Lärjungarna hade ju inte fått några tydliga instruktioner om den närmaste framtiden, mer än att Jesus skulle gå före dem till Galileen. Men där hade de inte lyckats få fatt på honom. Så Petrus fick för sej att det var dags att återgå till den kvarlämnade fiskebåten hemma hos frun, och ett gäng (inte alla!) medlärjungar hakade gärna på. Förmodligen de i gänget som hade varit fiskare, förutom kanske Tomas och Natanael som ändå ville prova på. Lite extra omsorg om just Tomas kan man tänka sej att de andra visade, han som varit lite "utanför". Häng med nu, Tomas, tänker jag mej att Petrus sa. Petrus hade ju också fått möta Jesus och visste att han själv var förlåten, men de hade inte talat ut med varandra än.

Och nu gick det som den där gången när fiskarbröderna blev kallade till lärjungar av Jesus: de fick ingenting i näten. Nu på morgonen står han där, timmermannen Jesus, och instruerar de rutinerade fiskargubbarna hur de ska göra för att få något. Och som de får! (Hela 153 stycken, skriver Johannes sedan de räknat). "Det är Herren!" hojtar han till Petrus, som står i kalsongerna men tar på sej en långskjorta och hoppar i sjön för att snabbt få träffa Jesus igen. Jesus, som eldat så att det nu glöder fint, och som redan börjat grilla egen fisk och grädda eget bröd, men som nu säger åt lärjungarna att bidra med lite fiskar från näten också. (Läs mer i Johannes 21).

Frostenson återberättar det här men avslutar med att göra om inledningsorden till en uppmaning: "Tro inte att Jesus är borta, / tro inte att Jesus är död". Och han påminner om att den levande Frälsaren nu erbjuder Livets Bröd till oss alla. Psalmen är en av de mest levande från Kyrkovisor för barn (1960) och ett gott exempel på den psalmförnyelse som Frostenson initierade. Den är också ett gott exempel på hur Frostenson återupplivat den gamla psalmkategorin "Psalmer över några söndagsevangelier" (pedagogiskt återberättande psalmer) som fanns rikt företrädd i den gamla karolinska psalmboken.

173 Din frid skall aldrig vika

1. Din frid skall aldrig vika,
din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss,
hos dig finns kraft att få...

Text: Svein Ellingsen 1957 (28 år), 1971 (42 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)

Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Det är väl inte många som lagt märke till det, men Alla helgons dag följs numera i kyrkoåret av Alla själars dag. Tanken med "Alla helgons dag" är ju egentligen att fira de avlidna Kristustroende som inte har någon särskild firningsdag, och "Alla själars dag" är då ett tillfälle att minnas alla döda ö.h.t., även de som inte haft någon tydlig kristusbekännelse eller rent av varit tydligt anti.

Nu har ju i det folkliga firandet redan "allhelgona" - med sina minnesgudstjänster - blivit något av en "alla själars dag" (om man nu inte tror att alla undantagslöst blir helgon när de dör), och det har faktiskt framförts en tanke om att man också i kyrkoåret borde vända på dagarna och börja med "Alla själars dag" för att sedan på söndagen mer specifikt fira de som gått före i tro.

Vare hur det vill med det, men Svein Ellingsens psalm ovan står i psalmboken under rubriken "De hädangångnas minne", inte "Alla helgons dag". Psalmen uttrycker i sin första strof gudsnärvaron mitt i sorgen och saknaden efter de döda, och i sin andra strof en tacksamhet till Gud över "den glädje de oss skänkt" och "allt gott de gjort och tänkt." Den avslutande strofen uttrycker ett evighetshopp, ett hopp inför den tid när också "vi har gått ur tiden", en förtröstan på att Guds barmhärtighet på något sätt omsluter det "liv som här försvinner".

S Ellingsen:

255 Alla har brått

1. Alla har brått,
ingen har tid...

Text: Britt G Hallqvist 1958 (44 år)
Musik: Egil Hovland 1977 (53 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

En psalm för Guds barn i alla åldrar är denna som först publicerades i Kyrkovisor för barn, då med en annan melodi. Efter att i första versen ha konstaterat att ingen har tid, kommer andra versen med sitt konstaterande "Gud har ju tid". Ja, inte bara tid, utan t.o.m. evighet! Och sista versen inleds därför med frågan "Hör du mej, Gud?"

Även Lars Åke Lundberg har komponerat en egen melodi till denna enkla men innerliga psalm:

Egil Hovland: 

295 Glädjens Herre

1. Glädjens Herre, var en gäst
vid vårt bord i dag...

Text och musik: Hans Dieter Stern 1950 (22 år) - läs mer i Skara stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3 s. 2

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än - men i 1986 års finlandssvenska psalmbok finns bådadera och är utlagda på nätet (med tillstånd, hoppas jag ;o)]

Detta är den utan konkurrens mest sjungna bordssången i kristna kretsar i vårt land. Den har i stort sett slagit ut äldre alternativ som "I Jesu namn till bords vi går" (SvPs 604) eller yngre som "Välsigna, Herre, vad du ger" (SvPs 296). Hans Dieter Stern skrev både text och melodi i mycket unga år, och den slog an mycket snabbt och spreds i hela landet. De inofficiella melodivarianterna är dock många, t.ex. föredrar vissa Elvis-melodin till "Love me tender".

På den tiden (t.o.m. 70-talet ungefär) som man sjöng både före och efter maten (välsignelsebön före och tackbön efter), delades sången i två delar efter mönster från I Jesu namn till bords vi går. Men alltsedan 80-talet, då sången kom med i psalmboken, har den nog nästan undantagslöst sjungits i sin helhet på en gång (bordsseden påbjuder tydligen inte längre gemensamt uppbrott från matbordet). Utom vid minnesstunder, då man ibland endast använder andra strofen ("För de gåvor som du ger"), eftersom "glädjen" oftast inte är så dominerande en sådan gång, i varje fall sällan från början.

Jag har även varit med om att psalmen använts som offertoriepsalm, alltså psalm vid nattvardsfirande. Men det tillhör nog undantagen.

Lennart Nordquist berättar: "Glädjens Herre, var en gäst vid vårt bord i dag… Så sjöng vi vid måltiderna vid det härliga och inspirerande sommarmötet 1954 på Åh stiftsgård i Bohuslän under min gymnasisttid. Sången var obekant för mig och ganska ny då, och därtill fanns författaren med i ledarstaben. Först senare fick jag klart för mig att den här bordspsalmen, som nu är allmänt känd, hade tillkommit i Västra Tunhems prästgård på sluttningen av Hunneberg. Såväl text som melodi har Hans Dietrich Stern som upphovsman. Namnet antyder hans tyska börd. Hans mor hade tagit sina båda söner med sig till Sverige undan nazitidens förföljelser, och Hans Dieter, som man brukade säga, blev naturaliserad västgöte och kär fosterson till den bekante prosten Adolf Kloo i Tunhem. Hans Dieter kom efter prästvigningen att verka som inspirerande stiftsadjunkt under flera år, innan han lämnade Skara stift för att tjänstgöra i Stockholm. Vid sin död 1990 var han komminister i Vällingby." (Nordquist: "Västgötar i psalmboken", ur Skara Stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3).

Vid sitt besök i Västra Tunhems prästgård (där glädjepsalmen alltså skrevs) drygt 200 år tidigare, den 20 juli 1746, skrev den 39-årige småländske prästsonen Carl von Linné: "Detta Tunhem låg som ett jordiskt paradis på sydvästra sidan av Hunneberg". Linné skrev också att "prästgården var den vackraste av alla jag sett".  

341 Gud har gett åt fågeln

1. Gud har gett åt fågeln dess vingar,
Gud har gett åt blommorna färgen...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år)
Musik: Afrikansk

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En liten rar, alltför sällan sjungen, psalm eller kyrkovisa för både barn och vuxna. Den afrikanska melodin är originell men inte alls särskilt svårsjungen. Och med hjälp av en barnkör och/eller solostämma skulle församlingen lätt kunna lära sej och stämma in i den här psalmen, som står under rubriken "Gud, vår Skapare och Fader", men egentligen är en klassiskt uppbyggd treenighetspsalm (v.2 "Gud har gett oss Jesus, vår Herre", v. 3 "Gud har gett oss Anden som hjälper"). Den sjungs med fördel a capella eller enbart med olika rytminstrumetn.

357 Någon du känner är din bäste vän

1. Någon du känner

är din bäste vän,
är beredd att ge dig allt...

Text: Bo Setterlind 1956 (33 år)
Musik: Karl-Olof Robertson 1970 (52 år)

Detta är en liten psalm där varje vers börjar med orden "Någon du känner", utan att någonsin explicit säga vem det är. Jag har aldrig varit med om att sjunga den i gudstjänstsammanhang förutom en gång under 1990-talet på Laurentiistiftelsen i Lund - men den är inte särskilt svårsjungen, är kanske bara för kort för att församlingen riktigt ska hinna blir förtrogna med den?

Texten skrevs från början som en dikt, inte som en psalm, och skiljer sej därigenom från de flesta av Setterlinds övriga bidrag till psalmboken. Det ifrågasattes också om den var lämplig just som psalm - jag har faktiskt sett ett brudpar förklara att de valde den som vigselpsalm för att slippa så mycket om Gud och lät den handla om partnern istället - men när den nu hade fått en så fin och relativt lättsjungen melodi som Robertsons kändes det väl naturligt att foga den till de övriga setterlindska bidragen.

Första strofen handlar i en kristen tolkning - som väl även får antas vara Setterlinds, med tanke på att han medgav dess bruk som psalm - om vänskapen och generositeten vi får möta från Kristus, andra strofen om hans framträdandet till vårt försvar med "ett ord av guld", och tredje strofen om hans vandring vid vår sida. 

Psalmens utsagor om "den vi känner" och som ger allt "utan att begära någonting igen" kan kanske behöva kompletteras med de mer bibliskt pregnanta frostensontexterna: "Mitt ibland oss står / en som ni inte känner" och "Allt begär han, allt han ger dej, / alla dagar är han med dej."

Här en alternativ melodi som inte finns med i psalmboken men som kan vara fin att lyssna till ändå:

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musik eller resten av texten återges här än]

Bo Setterlind:

432 Prisad högt av herdars skara

1. Prisad högt av herdars skara
och av änglaröster klara...

Text: Latinsk julsång 1400-talet "Quem pastores laudavere", Britt G Hallqvist 1957 (43 år)
Musik: Medeltida julvisa

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

I 1937 års psalmbok förekom denna julmelodi till nattvardspsalmen "Jesus Kristus är vår hälsa", som sedan 1986 återfått sin ursprungliga melodi (men nog också blivit betydligt mindre sjungen än tidigare). I Sionstoner 1935 fanns julmelodin i modifierad form till Dillners julpsalm "Herren av himlen är kommen till jorden". Och i 1986 års psalmbok används den likaledes till en jultext, i nära anslutning till den ursprungliga latinska texten diktad av Britt G Hallqvist.

Det är alltså en klassisk medeltida julpsalm eller julvisa vi möter här - men i Sverige svårt trängd av de mer insjungna julpsalmerna och de många engelska carols som också kom in i psalmboken 1986. Frågan är faktiskt om inte Dillners "Herren av himlen" (som i något bearbetad form fanns i psalmbokens EFS-tillägg ända fram till 2003) fortfarande är mer älskad och sjungen till jul, i många hem åtminstone.

Men visst är även Hallqvists text väl värd att sjungas till jul. Inte minst för melodins skull.

444 Mycket folk kring Jesus var

1. Mycket folk kring Jesus var.
Hela dan de stannat kvar.
Stora gåvor, himmelsk makt
Gud i Jesu händer lagt.

2. Många tusen - skaffa fram...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år), 1973 (67 år)
Musik: Bo Ramviken 1958 (34 år)

En tvättäkta "kyrkovisa" med både text och melodi från 1958. En kyrkovisa av på många sätt klassisk typ - den karolinska psalmboken hade åtskilliga "Psalmer över söndagsevangelier", men Wallin tog bort flera av dessa i den "berättande genren". Och just den här texten har åtskilligt gemensamt med de medeltida balladerna (jfr t.ex. Staffansvisan!) med rätt många verser men ett omkväde som alla kunde stämma in i. Här är det "Stora gåvor, himmelsk makt / Gud i Jesu händer lagt."

Språket är barn- men även vuxenvänligt - konkretionen är stor: "Många tusen - skaffa fram / bröd åt alla, den som kan!" Eller den sköna formuleringen: "Det finns plats för allihop. / Himlen tak och marken bord." Och Ramvikens melodi är helt kongenial.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Alt. koral J.F. Lagergrén 1871 
(OBS föreslås i psalmboken ej till denna psalm men finns där till andra texter):

479 Jungfru Maria

1. Jungfru Maria,
jungfru Maria,
min Herres mor...

Text: Eva Norberg 1957 (42 år)
Musik: Per-Erik Styf 1957 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller melodin publiceras här]

En klassisk "kyrkovisa" för Kyndelsmässodagen, publicerad i "Kyrkovisor för barn" 1960. Med sin suggestiva upprepning av orden "jungfru Maria" i varje vers, dubbelt upp i de två första dessutom, betonas verkligen dagens karaktär av "Jungfru Marie Kyrkogångsdag" som den kallats i svensk tradition. 

Förmodligen är det p.g.a. det namnskicket som Eva Norberg i första strofen talar om "kyrkans kor", fast det ju handlade om Jerusalems tempel. (I andra strofen talar hon om "Herrens hus" och i tredje om just "templet"). Idag uppfattas det nog som lite av ett förnekande av det judiska, men så var knappast avsikten - bara att för svenska barnaöron koppla till något de finner bekant, ungefär som svenska kyrkobyggnader i andra psalmer kallas "tempel".

Hur som helst är denna Maria-psalm som sej bör också, och framför allt, en Jesus-psalm. Han skildras i både andra och tredje strofen som "världens ljus", som "lyser för folken som vandrar i mörkret / med låga klar."

Eva Norberg på äldre dar:

613 Inför Guds himlatron

Alt. koral:

1. Inför Guds himlatron
sjunger hans änglakör,
spelar orkestern opp,
aldrig musiken dör.

2. Ängelen Mikael...

Text: Britt G Hallqvist 1958 (44 år)
Musik: Lars Edlund 1958 (36 år), alt. mel ovan av Andreas Holmberg, till barnkören Mikaelikören i Rengsjö k:a inför den helige Mikaels dag 2009 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna till Edlunds melodi eller resten av texten publiceras här än]

611 Vackra törnrosbuske

1. Vackra törnrosbuske
som så blekröd står...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1958 (46 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

610 Jesus satt i båten

 


1. Jesus satt i båten.
Den var hans predikstol...

Text: Anders Frostenson 1957 (51 år)
Musik: Trond Kverno 1972 (27 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

T Kverno:

614 Sackeus var en publikan

Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!!!):

 

1. Sackeus var en publikan,
den allra rikaste i stan.

Han hade ingen vän ändå...

Text: Britt G Hallqvist 1958 (44 år)
Musik: Torsten Sörenson 1958 (50 år), alt. Lars Åke Lundberg (finns ej i psalmboken, däremot i t.ex. Kyrksång).

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Förslag till kompletterande vers före den sista versen:

6. Och Jesus sa: Idag, min vän

har du fått möta frälsningen,

för jag har kommit för att se

och rädda de förlorade.

(A.H. 2008, finns ej i psalmboken, men Jesus´ replik återges faktiskt i bibeln och är för viktig för att bara försvinna i den här sången).