44 O giv mig tusen tungors ljud

1. O giv mig tusen tungors ljud
att prisa Jesu nåd!
Han är min konung och min Gud...

Text: Charles Wesley 21 maj 1739 (31 år) "O for a thousand tongues to sing", övers. Arne Widegård 1982 (66 år)

Musik: Thomas Haweis (?) 1792 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Psalmen skrevs på årsdagen av Charles Wesleys frälsningsupplevelse och infördes i hans dagbok för denna dag, den 21 maj 1739. Den har där ett 20-tal strofer och inledningsstrofen är Glory to God and praise and love. Men det är i en förkortad form, med nuvarande inledningsstrof, som psalmen blivit känd och älskad, ja, i många år varit inledningshymn i de metodistiska psalmböckerna jorden runt.

Första tryckningen var i Hymns and Sacred Poems (1740). Första gången psalmen översattes till svenska var 1870 (Psalmer och Lofsånger), och sedan har den funnits med i åtskilliga frikyrkosångböcker - i lite olika översättningar.

Psalmen sjungs i den anglosaxiska världen vanligen till en melodi av Carl Glaser 1828, men även andra melodier förekommer, t.ex. den vi brukar använda i Sverige och som med rätt eller orätt tillskrivs Thomas Haweis.

C Wesley:

Th Haweis:

*105 Hosianna, Davids son

//: Hosianna, Davids son!
Välsignad vare han,
välsignad Davids son,
som kommer i Herrens namn ://:
Hosianna i höjden,
hosianna, hosianna!
Välsignad Davids son,
som kommer i Herrens namn ://

Text: Matt. 21:9

Musik: Georg Joseph Vogler omkring 1795 (ca 46 år)

Denna psalm kunde man egentligen kalla för en av de tidigaste och mest spridda "bibelvisorna" i vårt land. Den är ju helt enkelt en tonsatt bibelvers från berättelsen om Jesus´ intåg i Jerusalem. Men den är nu så förknippad med adventstiden att den knappast sjungs annars, inte ens på t.ex. Palmsöndagen. Annat var det förr - den sjöngs t.ex. vid invigningen av Järvsö kyrka på sensommaren 1838. Men vid 1000-årsminnet av Ansgarsmissionen åtta år tidigare sjöngs Voglers Hosianna i Stockholms storkyrka just till Första advent. Och nu är traditionen alltså fast etablerad. Hosianna Davids Son!

"Abbé Vogler":

238 Jag lyfter mina händer

Alt. melodi (238 b):




1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) fritt efter Psaltaren 121 "En vallfartssång", bearb. Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år) "Valet will ich dir geben", något omformad i svensk tradition. Alt. mel. Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)

Liksom föregående psalm är detta en psaltarparafras - som blivit ofta och gärna sjungen, även i nyare tid. Båda de melodier som används är friska och glada, och texten är verkligen optimistisk eller snarare trosfrisk och förtröstansfull: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl". Psaltarpsalmens upplyfta ögon har här blivit upplyfta händer, men annars följs texten ganska noga.

Avslutningens tal om "bevarad utgång och ingång" har en exakt motsvarighet i våra äldre bibelöversättningar ("Herren skall bevara din utgång och din ingång"). Men den senaste bibelkommissionen valde att först tolka raden som att "Herren skall bevara dig när du går och när du kommer" (fortfarande ganska igennkännligt" och slutligen som "Herren skall bevara dig i livets alla skiften", vilket ju stämmer med den övergripande andemeningen men förlorar konkretion. "Utgång och ingång" har dessutom traditionellt tolkats även på utgången ur detta livet och ingången i den eviga världen. För den som lagt sitt liv, från början till slut, i Herrens händer gäller detta stora: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl."

Slutet gott - allting gott. Det berättas att den galante växjöbiskopen Esaias Tegnér på sin dödsbädd lyfte sina händer och citerade början av denna psalm. Det var förhoppningsvis inte bara ännu en av de många tomma poserna och gesterna i den berömde, världsvane poetens och biskopens liv. Som småbarnspappa har jag lärt mej att den gesten på barnets kroppsspråk betyder: "Pappa, lyft upp mej och bär mej!"

Alt. melodi (dalakoral - OBS finns ej i psalmboken!):