649 Herre Gud, ditt dyre navn og ære

1. Herre Gud, ditt dyre navn og ære
over verden høyt i akt skal være,
og alle sjele,
de trette træle,
alt som har mæle,
de skal fortelle din ære.

2. Gud er Gud, om alle land lå øde.
Gud er Gud, om alle mann var døde.
Om slekter svimler
- blant stjernestimler
i høye himler
utallig vrimler Guds grøde.

3. Høye hall og dype dal skal vike,
jord og himmel falle skal tillike,
hvert fjell, hver tinde
skal brått forsvinne,
men opp skall rinne,
som solen skinne
Guds rike!

Text: Petter Dass 1698 (51 år), Gustav Jensen 1909 (64 år)
Musik: Norsk folkmelodi från Romedal

Petter Dass:

645 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (En etsi valtaa loistoa)

1. En etsi valtaa, loistoa,
en kaipaa kultaakaan,
ma pyydän taivaan valoa

ja rauha päällä maan!

Se joulu suo,

mi onnen tuo,

ja mielet nostaa Luojan luo,

ei valtaa eikä kultaakaan,

vaan rauhaa päälle maan.

2. Suo mulle maja rauhaisa

ja lasten joulupuu!

Jumalan sanan valoa,

joss´ sieluin kirkastuu!

Tuo kotihin, jos pieneenkin,

nyt joulujuhla suloisin!

Jumalan sanan valoa

ja mieltä jaloa!

3. Luo köyhän niinkuin rikkahan

saa, joulu ihana!

Pimeytehen maailman

tuo taivaan valoa!

Sua halajan, Sua odotan,

sä Herra maan ja taivahan!

Nyt köyhän niinkuin rikkaan luo

suloinen joulus tuo!

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som

ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år), finsk övers. 1909

Musik: Jean Sibelius 1909

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte återges här än]

Z Topelius:

647 Jag lyfter ögat mot himmelen (Mä silmat luon ylös taivaaseen)

1. Jag lyfter ögat mot himmelen

och knäpper hop mina händer.

Du käre Gud, som är barnens vän,

till dej min tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dej,

och gärna vill jag det göra.

Jag vet det visst att du ser på mej,

och vad jag ber vill du höra.

3. Tack för allt gott du mej ständigt ger

att känna, älska och äga.

Tack, gode Fader, för mycket mer

än jag kan tänka och säga.

4. Så skydda mej med din starka hand,

du Fader god utan like,

och låt mej växa för livets land,

som är ditt himmelska rike.

1. Mä silmat luon ylös taivaaseen
ja yhteen käteni liitän.
Sua Herra, ystävä lapsien,
nyt hartain mielin mä kiitän.

2. Sua riemullista on ylistää,
ja mielelläni sen teenkin.
Ei sulta pieninkään unhoon jää,
vaan katsot myös vähäiseenkin.

3. Oi kiitos lahjoista, joita suot,
niin paljon hyvyttä riittää.
Ja aina iloa uutta luot,
en osaa kaikesta kiittää.

4. Mua suojaa sä, Isä armoinen
sun henkes voimalla vielä
ja tieni johdata taivaaseen,
iäiseen elohon siellä.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.

Musik: Rudolf Lagi 1867

J L Runeberg:

*3 Helig, helig, helig

*1. Helig, helig, helig

Herre Gud allsmäktig.

När den nya dagen gryr

vår lovsång till dig går.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig,

dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

*2. Helig, helig, helig,

sjunga helgon alla,

sänka sina gyllne kronor

för din härlighet.

Ned för dig keruber

och serafer falla.

Du var och är

och blir i evighet.

*3. Helig, helig, helig,

hög och otillgänglig

är din glans den klara

som ej syndigt öga ser.

Evig är din nåd,

din kärlek oförgänglig.

Allgod till stoftets barn

du skådar ner.

*4. Helig, helig, helig,

Herre Gud allsmäktig.

Över himlar, jord och hav

ditt herravälde når.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig.

Dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

Text: Reginald Heber 1826 (43 år), se hans engelska text på Hymnalonline.

Sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (70 år)

Musik: John Bacchus Dykes 1861 (38 år).

(Lyssna till Hillsong Uniteds version på Youtube - och Mormonska Tabernakelkören).

Denna ståtliga hymn, som i många kyrkor är stående lovpsalm på Alla helgons dag, utgavs första gången posthumt 1827. Anslaget, Holy, holy, holy Lord God Almighty, är ordagrant hämtat från Uppenbarelseboken 4:8, men anknyter även till Jesaja 6:3, liksom det fornkyrkliga Sanctus.

Första översättningen till svenska är, såvitt känt, Anna Ölanders i Förbundstidningen jan. 1896. Men i Svenska psalmboken 1937 och 1986 infördes Johan Alfred Eklunds översättning från hans Förslag till psalmbok 1934.

Melodin är klart yngre än psalmen men komponerades just till denna av J. B. Dykes för Hymns ancient and modern 1861. Hör här den nederländske organisten Martin Mans´ härliga improvisation över denna koral:

R Heber:

J B Dykes:

*2 Herren, vår Gud, är en konung

(För en alternativ melodivariant, se Bach-koralen i Stora Nätpsalmboken nr 6!)


*1. Herren, vår Gud, är en Konung

i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga

lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren, som allting

så härligt bereder,
som oss har skapat och blickar

i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov,

som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son

uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sig givit.

*4. Herren, vår salighets Gud,

må vi prisa och tjäna!
Kraften är hans och all

vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.

Text: Joachim Neander senast 1680 (30 år) "Lobe den Herren, den mächtigen König der Ehren", fri sv. övers. Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.

Musik: Stralsund 1665 (Lyssna till psalmen spelad vid gudstjänst i Wilhelmshaven 2009). Jfr även Haeffners koralbok nr 383!

Joachim Neander föddes i Bremen år 1650. Under 1670-talet var han efter avslutade präststudier inom den reformerta kyrkan rektor för latinskolan i Düsseldorf. År 1679 ombads han komma tillbaka till Bremen som predikobiträde i S:t Martinskyrkan, i väntan på att få ta över ordinarie tjänst, men han avled redan den 31 maj 1680.

Neander blev alltså inte mer än 30 år, men hann icke desto mindre dikta många psalmer och har blivit kallad "de reformertas Paul Gerhardt". Och hans allra mest kända psalm är just psalmen ovan, som i original börjar Lobet den Herren, den mächtigen König der Ehren. Kanske skrev han den i den sedermera så berömda Neanderdalen eller Neanderthal, där han ofta vistades, och som i mitten av 1800-talet fick sitt namn just efter honom, jfr även artikeln på tyskspråkiga Wikipedia. Den kan i varje fall mycket väl vara skriven tidigare än Neanders dödsår 1680, då den första gången kom i tryck.

Melodin är tidigast dokumenterad i Andrer Theil Des Erneuten Gesang-Buch, Stralsund 1665, till texten Hast du denn, Liebster, dein Angesict gänzlich verborgen? Men Neander anpassade melodin något, när han utgav den tillsammans med sin psalmtext. (Till andra psalmer har han komponerat koraler från grunden).

I Förslag till Svensk Psalmbok 1868 (tr. 1869) för Finland publicerades Zacharias Topelius svenska översättning för första gången. Den har sedan vid några tillfällen (senast 1986) lätt bearbetats.

Joachim Neander:

En av Neanders kompositioner (dock ej till denna psalm):

Topelius: